Idag har vi varit med klassen på en högstadieskola i Jönköping och visat upp en liten föreställning. Meningen var att pjäsen skulle ingå i en tema-dag som skulle lära "eleverna" (jag hatar det ordet) att vårda sitt språk och lära dem likabehandlingsplanen.

Pjäsen handlar om en flicka som heter Kajsa och man får se tre scener ur hennes liv. I första scenen får man se henne som 4-åring. Hennes mamma blir misshandlad av pappan och när Kajsa ska hjälpa mamman blir även hon slagen utav pappan. I andra scenen får man se henne på mellanstadiet då hon är allmänt känslig och otrevlig. I tredje scenen är hon på högstadiet och då har hon högst status bland kompisarna. Den slutar med att hon börjar bråka med en person och knivhugger den...

Jag är 4-åriga Kajsa (första scenen) och den rollen var väldigt rolig att spela. Jag trivdes mycket bra med den helt enkelt. Fast när pappan slår mig är det meningen att han ska använda sig av stagefighting och slå på sin egen hand. Istället råkade han slå mig på riktigt, på min högra kind. Det gjorde lite ont (och svullnade upp, piiinsamt!). Fast jag var väldigt nervös hela tiden, så jag minns inte så mycket och kände knappt någon smärta. Jag var i min egen värld. Hah.


Här ser ni mig som Kajsa.


Hela fina familjen. Alex's bilder.

Ska även tillägga att jag var med i högstadiescenen som statist och då spelade jag en tönt. Jag fick en mattebok i huvudet...