1. Läsa genusvetenskap/genusteori [Uppsala] Högskola
2. Läsa teologi [Uppsala] Högskola
3. Gå floristskola [Malmö] kostar ca. 75'000:- ej internat
4. Plugga franska i frankrike eller belgien [Nice? Annat ställe?] kostar ca. 130'000:- via EF, så ska jag göra detta åker jag nog utan organisation eller letar billigare...
5. Läsa näringslära [Var?] Högskola antagligen
6. Måleri och skulptur [mellan Södertälje & Nyköping] Folkhögskola med internat! kostar ca. 5'500:-/mån. (krävs arbetsprover)
7. Konst & Hantverk [Halmstad] Folkhögskola med internat! kostar ca. 5'500:-/mån.
8. Läsa till Attributmakare [mellan Södertälje & Nyköping] Högskola. Dock med bra jobbframtidsutsikter! (krävs arbetsprover)
9. Filmlinje [Halmstad] Folkhögskola, tror det ej var internat
10. Konstskola [Sunderby, Värmland] Folkhögskola, vet ej om det är internat

11. Jobba i Frankrike
12. Jobba i Lund/Skåne, bo i lägenhet men helst med en kompizz!

WHAT TO DO???????!?!?!?

Vill bara lite kort uttrycka min kärlek till det underbara landskapet i Skåne.
Antagligen har jag en överromantiserad bild av den delen av Sverige, där finns såklart lika mycket skit som överallt annars på jorden.

Men det är något med Skåne. Något med människorna där. Något med atmosfären. Något med hur alla skåningar är så fint skåne-nationalistiska. Och framförallt - det är något med Skånska. Hur någon som talar med skånsk dialekt kan få en att känna sig upprymd och lätt till mods.

Idag var det någon som sa en oschysst sak om skåne. Då tänkte jag att jag är så glad att jag har kontakt med skåne, och jag fylldes med en massa må bra-känslor som fick mig att skratta i en halvtimme.

Jag kan verkligen inte blogga. Eller kan och kan, men jag har inte hunnit och inte kommit ihåg. Jag har inte bloggat normalt på hela året. Det är inte meningen, jag tycker det är skitkul att blogga! Men jag har verkligen inte hunnit med det.
Nu har jag fullt upp varje dag fram till slutet av juni, men i juli någon gång ska jag försöka fylla på arkivet med allt jag har missat att blogga om, och så kan vi se om vi kan starta upp en normal bloggning till hösten. HOPPAS PÅ DET!




Imorgon ska jag få lite belöning för allt jobb och alla tankar och allt jag har klarat av på senaste, för imorgon åker jag till Skåne och träffar min älskade.
Vi har snart funnits i sju månader. Det bästa som har hänt mig.

oj vad jag har varit fast i samhällets mönster, men snart är det slut!
hör vad jag säger, snart är det slut med att passa in.
om fem månader är jag fri!

(och om en vecka är jag lyckligast lyckligast lyckligast)

Nu har jag varit vegetarian i ett år och det känns underbart!

Jag fattar inte att det tog så lång tid för mig. Det var inte alls ett sådant stort steg som jag trodde att det skulle vara.

Folk frågar mig om det är svårt. Vad är svårt? undrar jag. Det svåra är väl i sånna fall att få andra människor att inse att den enda hållbara vägen är att bli vegetarian. För DET verkar ingen köttätare förstå.

Det känns som om jag alltid har varit vegetarian. Det är naturligt för mig. Däremot tror jag att det är en större utmaning att vara vegan. Då måste man hela tiden tänka efter innan man äter något och då blir det genast mycket krångligare i det scociala livet. Men om jag verkligen vill så kommer jag att klara av det också, ska bara hitta den där viljan först.

Idag är det tydligen förintelsens minnesdag. JAG BRYR MIG VERKLIGEN. Not.

Nu får ni inte tro att jag tyckte att jude-utrotingen var bra. Nej nej nej. Jag tycker att det är så fel och så hemskt och så äckligt att det inte är sant. Men förstå mig när jag säger att jag har tröttnat på att höra om skiten. Förintelsen hit och förintelsen dit, Hitler här och Hitler där. Visst är det en viktig del av vår historia som vi absolut inte får glömma bort. JAAA vi fattar att det var hemskt. JAAA vi tror på att det har ägt rum. NÄÄÄ det får inte hända igen.
Vi har hört det nu.

"Kom ihåg att systematisk utrotning av en grupp människor inte får upprepas! Vi måste göra allt för att förhindra detta!"
Det är skrattretande hur naiv och glömsk människan är.
För sanningen är den att historian har upprepat sig. Kanske inte på exakt samma sätt, men systematisk utrotning av folk-grupper har skett så sent som på 90-talet. För femton år sedan var det folkmord i Rwanda. Det uppstod en konflikt mellan de två största folk-grupperna i landet. Den ena gruppen bestämde sig för att färdas från by till by och mörda alla invånare som hörde till den andra gruppen. Folket i Rwanda hade inte tillgång till coola vapen, men det går lika bra att döda med machetes.
Folkmordet i Rwanda höll på i flera månadre, inför världens ögon.

Världen var fullt medveten om det som skedde. I tidningar skrevs det om kaoset i Rwanda. På nyheterna pratades om Rwanda. Men var det någon som på allvar försökte att stoppa händelserna? Nej just det. Ingen vågade.

Människan säger "lär av dina misstag och gör inte om samma sak igen".
Sedan glömmer människan vad den har sagt och gör om samma sak igen.

Se dig om i världen.
Jag kan slå vad om att folkmord/förtryck av folkgrupper sker NU.
Vad gör vi för att stoppa detta? Just det. Ingenting. Vi vågar inte göra något, vi orkar inte göra något, så vi ignorerar hemskheterna istället. Det blir smidigast för alla (förutom offren).

Förintelsen var hemskt hemsk, men håll med om att den är på gränsen till lika söndertjatad som World Trade Center -incidenten.

Västerlänningar i ett nötskal: Hemskheter som sker varje dag, de kan man ignorera. Endast ett fåtal hemskheter (de som drabatt västvärlden) är värda att minnas och diskuteras. Om och om igen. Och igen.

Nu är jag 17 och ett halvt år gammal.
Halva tiden av mitt mest fantastiska år har nu gått.

När jag var sexton år hände inget kul. Eller jo, det är klart att det hände kul saker, men jag gick hela tiden omkring och väntade och längtade efter min 17-årsdag. I filmer och böcker är huvudpersonen ofta 17 år. 17 was the age to be. Det kändes helt enkelt som att det var något magiskt med åldern 17.
"Hur gammal är du?"
"Jag är 17."
Det låter underbart fint.
Man är inte för gammal och inte för ung. Perfekt. Lagom.

Och 17 blev lika magiskt som jag föreställt mig.

(Det enda jag är rädd för är att magin ska ta slut om ett halvår, då jag fyller arton. Det finns två möjligheter:  Antingen återgår livet till att vara som det var innan 17 år, eller så var 17 år som en tröskel in i det magiska livet som kommer fortsätta förevigt. Vi får se hur det blir. Jag hoppashoppashoppas på att det sistnämnda är sannigen.)

Uh nu börjar jag att få lite smått ångest. Jag har slösat bort hela denna dagen. Gick upp halv två och satte mig för att sortera bilder på datorn. Sedan har jag suttit här och tittat sedan dess. Kollat bloggar, HVTV, fb. Men jag har alltså inte gjort något mer produktivt. Och nu när jag ser solen utanför mitt fönster och ser röran i mitt rum känner jag att här inne kan jag inte andas längre. Jag måste rycka upp mig och gå ut. Nu.

Jag hatar att slösa bort dagar såhär. Varje gång det händer så säger jag till mig själv att "det här får du ta tag i Zusanna, inga mer sånna här dagar tack". Det hjälper tyvärr inte, för sedan sitter jag där igen och slösar på mitt liv. Äckel.

[Jag hade målat kronor på mina naglar,
men kan ej hitta kameran och kan därför ej visa. Nu vet ni i alla fall.]

Då var det över. Victoria's & Daniel's bröllop blev bättre än jag trodde. Fast själva vigseln var ju tråååkig, särskilt prästens 1 timme långa "tal"/predikan. Humor dock att han hade kortat ner det!

Nåväl, det som hände efter kyrkan var interessant.

Först var det kyssen när dom stod på ute på trappan--> finally.
Kortege-grejen var kul, för säpogubbarna var så söta.
Båtfärden var det roligaste. När dom rodde, hahaHA vad löjligt det såg ut.
Sen var det ett litet tal av kungen (!) + ett av kronprinsessan.
Förövrigt hatar jag ordet "kronprinsessa". Prinsessa räcker gott och väl.
Daniel's tal. Det finaste med hela bröllopet! <3
Tårtan var ful.
Så himla dåligt att inte en enda utav middagsgästerna var vegetarian :@
Dom dansade vals. Yä yä, inte den roligaste dansen att titta på precis.
Lol att dom skulle äta sen igen.

Kärlek är så fint, men Victoria's klänning var så ful. När hon ändå gifter sig kan man väl tycka att hon kan passa på att ha på sig något fint för en gångs skull. Men närå, det ville hon såklart inte. -.-

[Vi firade bröllop1 lite smått här hemma, samtidigt som vi hade släktfest och firade två 60-åringar. 3vligt!]

Jag mådde sämre än på mycket länge igår. Psykiskt menar jag. Usch, kände mig värdelös. Egentligen har hela veckan varit som en nedförsbacke.

Det började i måndags kväll. Vid kl.01.00 så smälte min datorsladd. Helt seriöst, den smälte! :@ Inte hela, men plasten smälte sönder på ett ställe och det kom massa gnistor. Skitläskigt var det!! Så då fick jag köpa en ny sladd för 700 kronor. Fint.
Hela tisdagen krånglade. Datorn som sagt, klassen, betyg, väckarklockan och diverse småsaker.
Men onsdagen (igår) var värst. I skolan var det rätt okeej från början, men jag kände mig lite borta hela tiden. Trött också, har verkligen sovit och ätit för dåligt i veckan =( I alla fall blev det värre på teaterlektionen och särskilt på historian. På bussen hem fick jag verkligen kämpa emot tårarna. Så när jag komme hem agerade jag ungefär som himmelen...det regnade denna dag. Nåväl, jag hittade tetris på datorn och dessutom kollade jag lite på "film". Hjälpte mig att fly från tankarna.

Förövrigt har jag diagnostiserat mig själv. Jag har socialt handikapp.

Idag hade vi skolavslutning vilket inte alls var något jag var beredd på. Fast det "har vänt" nu tror jag och imon är jag förhoppningsvis glad igen.
Fattar inte att det är sommarlov. Vaddå, nu?! Jag vill inte. Jag vill vara kvar i rutinerna 2-3 veckor till minst.
Hatar alla dessa bubblor. och älskar samtidigt dem.


tack för att ni är där och hjälper mig. <3

Idag är min 1månadsdag! Grattis till mig!!









Nu har jag varit vegetarian i fyra veckor vilket känns helt fantastiskt och befriande. Jag förstår inte hur jag har kunnat äta kött. Inte med tanke på den miljönörd jag är. För visste ni att köttätning gör större skada på miljön än bilåkning? Äckligt va?! Dessutom finns många andra fördelar med att vara vegetarian: det är hälsosammare och man slipper bidra till djurplågeriet.

Nog att det kan vara jobbigt att hitta på andra saker att äta, men det är sååå värt det. Jag har alltid känt att vegetarian är något för mig, det är bara det att jag inte har vågat/orkat förren nu. I nuläget kan jag inte tänka mig att återvända till kött.

Det är egoistiskt att äta kött!
klicka på länken och kolla på filmen.

...Vitamin Well Citrus/Fläder. Den är som gjord för mig. Två utav mina favoritsmaker i kombination med vitaminer!

...
Cookies'n'Beans - what if
(föresten så var både de och EMD fantastiskt bra på Så ska det låta ikväll!)

...musikaler. Särskilt att se dem live (men jag gillar filmer också). Bra musik blandat med dans, vackra kläder och teater. Mina favoritmusikaler är Sweeny Todd & Hairspray.

...Stockholm. Auran/stämningen i huvudstaden är underbar. Och att jag ska dit imorgon för att gå på musikal (Hairspray!) känns ännu bättre!



...grått väder. Duggregn, smutsig snö, kyla, blåst och huvudverksljus. Jag vill helst bara sova.

...svenska folket. När det gäller den mesta form av röstning så är de verkligen dåliga. Ännu en skandal i mellodifestivalfinalen.

...stress&press- dvs skolarbete. Vi får alla inlämningar och läxor ihopklumpade på vissa veckor vilket är oerhört stressande. Jag får ångest så fort jag tänker på nästa helg.

(bilder från våren-09, alltså ett år gamla.)

Idag är det Internationella Kvinnodagen för 100:e året i rad!
Sedan den startade har jämställdheten ökat på många sätt och vis och utvecklingen går i positiv riktning. Vi (ja, jag räknar mig själv till kvionosidan) har t.ex. fått rösträtt, fri abort och bättre löner! Men än återstår att kämpa för att förhållandet mellan könen ska bli lika. Vi har fortfarande inte lika lön för lika arbete, vilket är otroligt konstigt. Och vi måste börja ta över de mansdominerande yrkena och ändra om lite i könsfördelningen. Jag menar inte att vi ska ändra om allt så att kvinnor och män blir samma sak, men samma rättigheter och behandling ska vi ha.

Så till alla kvinnor - fortsätt kämpa!

Åh. Inatt drömde jag för första gången om min soulmate.
Det var den finaste drömmen jag någonsin har haft.



Jag var på stranden. Vi bodde tydligen i närheten. Jag simmade lite och satte mig sedan på bryggan med benen dinglande över vattnet. Helt plötsligt hoppade han i. Mitt undermedvetna såg det direkt, att det här var han. Jag följde honom med blicken när han simmade omkring framför mig. Jag ville att han skulle vända på huvudet så att jag kunde se ansiktet. Och så gjorde han det. Wow.
Han var det finaste någonsin.

Vi kramades i vattnet och vi simmade. Ville inte släppa taget om varandra. Och det var obeskrivbart. Efter ett tag hade jag simmat färdigt, men han skulle simma två varv till. Så vi kramades lite extra, sedan gick jag upp på sranden för att leta upp min familj. Det blåste och var lite kallt. Jag hittade familjen och lade mig på min handduk en stund. Saknade honom redan otroligt mycket. Saknaden kändes som ett hål i mig och jag ville bara ha honom nära. Efter en kvart hade han simmat färdigt. Jag ställde mig upp och solen sken. Han stod borta vid stranden. Jag började springa. Han också. I mitten möttes vi. Kramades i en evighet. Ilningar av värme och kärlek genom kroppen. Bästa känslan.

Jag längtar efter honom så det gör ont,
men vet inte vem han är, hur han ser ut eller vart han finns.

Yey, det snöade ännu mer idag!!

Jag är arg. Otroligt arg OCH irriterad. På folk!

Det jag stör mig på är allt tjat om våren&sommaren! Usch säger jag bara.
Det är februari nu och vi har den finaste vintern i Sveriges historia. Massa underbar snö. Och så ska ni komma och gnälla om att "snaaaart är det vår, jag längtar såååå mycket". Det gör mig så ledsen. Varför kan ni inte bara uppskatta det ni har? Snön är underbart vacker och dessutom finns det massor att göra ute (pulka, skidor, skridskor), vilket det inte gör i samma utsträckning på våren! Varför klaga då?

Sure, sure, kylan är hemsk och det är jag medveten om. Men det är vinter 1/4 av året, då borde man kunna stå ut! Det finns dessutom mängder av vinterkläder, skor och halsdukar att köpa. Om ni kan köpa onödiga tröjor så kan ni lika väl lägga pengarna på vinterkläder, om det nu är så jobbigt med kylan.

Sluta vara så dumma mot snön och vintern! Jag blir jätteledsen när jag tänker på att det här är sista månaden av vintern =( För tillfället är det som att leva i en Narniavärld/ ett drömland.
SNÖN ÄR BÄÄÄÄST!!! <3 Jag är som nyförälskad.

Jag är sjuk idag. Det är inte trevligt. För jag är känner mig så äcklig.

Jag är alltid så himla äcklig när jag är sjuk. Och det hatar jag. Här sitter jag i mjukiskläder med glasögon på. Min ansikte är otvättat och tänderna oborstade. Håret är risigt, fett och svettigt. Uhh. Jag har ont i huvudet, blir yr av att resa mig och jag har "slem" i munnen/näsan/halsen. Och självklart lock för öronen.

Fy. Det är sjukt äckligt, eller hur? Varför måste man vara äcklig när man är sjuk? Jo, det är ju på grund av att kroppen fokuserar på att jobba bort sjukdomen, det vet jag. Men måste man sitta i mjukiskläder för det? Varför kan jag inte fixa mig trots mitt sjuka tillstånd? Hmn. Det är som om det finns en slags spärr i hjärnan. Den säger åt mig att "när du är sjuk ska du inte tänka på hur du ser ut, du ska bli frisk!!". Blotta tanken på att klä på denhär äckliga kroppen fina kläder eller dra mascaraborsten över mina fula ögonfransar är motbjudande. Men om jag skulle ta och trotsa det imorgon, då slipper jag ju denna äckelhet som jag hatar. Varför inte?

Sorry för äckligt inlägg. Ville bara rensa ut lite skit.


en oäcklig bild för att kompensera. ritad av mig.

I natt drömde jag en av de finaste drömmarna jag har haft. Den kanske inte låter så speciell för er, men för mig hade den en väldigt stor innebörd.

Drömmen utspelade sig i mitt rum. Jag hade massviss med tavlor, skulpturer och andra grejer jag har gjort uppsatta på väggarna, riktigt fint. Det var kväll och jag skulle strax sova.

Jag satt och läste i en vacker bok. Jag kommer inte ihåg vilken, men jag minns att det var många bilder i den. Efter ett tag hörde jag röster, så jag ställde undan boken och tittade ut genom mitt lilla fönster. Där ute på gatan/trotoaren stod en av mina klasskompisar (Lovisa) med 3 kompisar. Jag öppnade fönstret för att lyssna på deras prat. Sedan satte jag mig på golvet under mitt stora fönster och fixade med något. 

Några minuter senare kollade jag ut genom lill-fönsteret igen. Då såg jag att EdwardBill (från True Blood) stod där nere (dvs. först trodde jag att det var Edward Cullen, men sedan upptäckte jag att det var Bill. Men han hade Edward's personlighet!). Han klättrade upp och in genom lill-fönstret.
Jag blev helt överraskad och utbrast "Åhhh!".

Han kom fram och kramade mig (vi satt på golvet). Det var en helt underbar kram. Can't describe, men det var som att det gick ilningar genom hela kroppen och det var liksom bara åååh...
Vi satt där länge. Jag sa: "Jag hade nästan glömt bort att du skulle komma! :O".
EdwardBill frågade om det var bra att han kom. Jag började nästan skratta, vilken idiotisk fråga. Att han kom gjorde ju hela min dag! Som jag hade saknat honom...<3

Vi fortsatte att sitta där och kramas och det var verkligen underbaraste känslan ♥

jag i världens bästa bildsal!


Nan & jag <3 miss you!

Jag hittade två bilder ifrån nian. Haha, jag kan inte direkt säga att jag saknar nian, jag har det så mycket bättre nu! Men det finns ändå små saker som jag vill tillbaka till. Bland annat den bästa bildsalen ever med favoritläraren och alla vänner som nu går på olika ställen. Ni är saknade!
Trots det så är det glad att jag ska tillbax ES1B imon och inte 9E ;D

Nä nu så har jag tröttnat.
Jag har tröttnat på min tråkiga, ytliga blogg. För erkänn att den är kass?

Den innehåller ju ingen substans överhuvudtaget (om man inte räknar de meningslöa bilderna på mina kläder eller hus)! Jag skäms när jag kollar igenom mina inlägg. Alltså nä, det här går inte! Hur kan jag vara så lat och lam?

Jag har i princip inga texter alls (mer än "det här har jag gjort idag"), inga insperirande bilder eller tips på saker och ting. Nu är det jag som rycker upp mig här va! Förbered er på långa djupa texter och fina små tankar. Roliga historier eller grejer jag har gjort. Let's go for it.

Den nya versionen av http://zusannas.blogg.se startar från. och. med... NU!