ÅH. Det känns så himla konstigt. Tänk att för precis en vecka sedan så satt man oerhört nervös och bara väntade på guldet. Lite tvivlande, men hoppet var större. Det fanns en slags trygghet någonstans och det fanns inget annat än guld i huvudet. Man visste. Och mycket riktigt, Laine avgjorde 4.21 in i förlängningen! SM-GULD. Glädjen var enorm och det var ett kaos av hoppandes och skrikandes och skrattandes och tutandes och åhåhåhandes.

Vid fyra på lördagseftermiddagen hade vi bänkat oss hemma hos en av pappa's kompisar som bor inne i stan. Det var vi och några vänner till pappa +deras familjer. Vi hade matchtröjor och åt diverse snacks, ost och morotskaka.
När förlängningen kom var man inte direkt förvånad, man var detso mera nervös. Fast i hjärtat fanns ändå något som viskade att det här, det kommer gå vägen. Vi snackade om vem som skulle göra målet och de flesta trodde på Davidsson. Jag sa att jag tyckte att Tedenby skulle få göra det eftersom att han dels hade varit så nära flera gånger och dels så är han min favorit, men jag sa att jag trodde att det skulle bli Laine eftersom att han har varit HVs bästa spelare i slutspelet och han skulle därför vara den ultimata finalmatchvinnaren på alla sätt och vis. Och senare visade det sig att jag hade rätt, vilket jag tyckte vara coolt!

När glädjekaoset hade lugnat sig lite (runt halv åtta) så stack jag och två andra iväg till centrum. Det var bara tio minuter ifrån. Inne i centrum var det helt gaaalet! Särskilt i korsningen vid Scandic, Hemköp och Ullströms. Folk hoppade upp på taxibilar och försökte välta dem. De kastade öl på bussar som inte kunde ta sig fram. Tutande bilar åkte omkring överallt med folk som hängde ut genom fönstren och skrek. Överallt fanns SM-guld-löpsedlar. Vart man än vände sig så var det någon som sjön en HV-låt/kampsång. Alla hoppade runt och kramade varann och man såg folk man kände igen överallt. Awesome.

Köpte en guldtröja och vandrade runt lite överallt och runtomkring. Var på McDonald's två gånger och stötte på oväntade folk... Vid 11 så gick jag, Emelie och Sara bort till Harry's och ställde oss. Det var avspärrat runt hela området och det var redan en hel del folk där. Tvåtimmarsväntan var inte alls lång eftersom att det var glädjerus överallt och så hade jag liveuppdatering om när de skulle anlända.

Kl. 01 kom alltså bussen inrullandes till Harry's/Sliver och spelarna steg ur. Det var mycket tryck mot staketet eftersom att alla skulle se. Vi hamnade nästan längst fram (jag hamnade dock inte tillräckligt nära *snyft*). Spelarna sprang runt och gjorde givemefive, jönköpingsfolket jublade och det var glädje överallt. Tedenby blev buren på någons axlar och endel spelare kramade fansen.

Det var väldigt väldigt väldigt awesome!






spelarnas välkomskomitté


Det var helt underbart.
Jag fattar inte att det bara är en vecka sedan. Shit.