SM-guld 2010: del III



So. Nu ska jag berätta för er om det "sista" i guldfirandet. Efter den underbara signeringen var jag helt borta. Under hela tisdagen hängde jag inte med något i skolan, jag bara gick runt och drömde, log, längtade. Tisdagen var liksom guldyra.

Sedan kom onsdagen - en dag då det var hemskt svårt att koncentrera sig. Jag ville bara att lektionerna skulle ta slut så att man kunde få gå ner till scenen... Funderade länge på att hoppa över MatteB-lektionen, men det visade sig vara onödigt. Så när matten var slut så ritade jag #9 under ögat och begav mig mot Atollen. Runt kl.4 anlände jag och efter en del blindt sökande hittade jag Emelie, Sara & Johanna. De stod längst framme vid staketet, fast en bit till höger om själva scenen. Vid den här tiden så duggregnade det lite grann och det var kanske 80-100 personer där.

Det blev kallare och blötare ju mer tiden gick. Tur att jag hade min regnmössa! :D Well, well, vid fem började DJn att spela lite musik. Inte så himla entertaining, men jag hade ju öronproppar. Vid halv 6 kördes programmet igång med: ett dåligt förband/husband, dåliga programledare, Fair Play Band, Crut, North Banks Supporters med den nya HV-låten, rolig intervju med två söta killar (blivande hockeyproffs), Jonatan Fagerlund (FAAAIL, hahaha!), tråkig intervju med politiker och någon immitatörsgubbe. Fast det bästa var när man fick se grejer från HV-tv! x)

Vid kvart i sju var det dags för Pauline att sjunga några låtar. Första och andra låten gick hyfsat, men innan hon började med den sista så fick publiken besked om att HV var jättenära och då blev alla som galna. Pauline började sjunga ändå, men ingen lyssnade. Vi fick veta att kortegen befann sig på Munksjöbron och alla började sjunga "SM-glud"- + "HV"låtar. Pauline fortsatte att sjunga även fast hon blev överröstad. Haha, så himla trög ^^

När kortegen rullade in på Atollen blev det gaaalet!! Alla sjöng, skrek, tjoade, hoppade - helt fantastiskt. Efter en 300 år lång trumvirvell så fick spelarna en och en springa fram på scenen och mottaga folkets ljubel. Det var mäktigt eftersom att det var ca. 20'000 personer där! De tog de minst populära spelarna först och sedan tog de bara bättre och bättre och Davidsson var sist såklart :D Jag använde magstödet och skrek som en galning. Jag kunde skrika hur mycket som helst utan att det blev jobbigt (inte var jag hes dagen efter heller)! Passande att jag hade lärt mig magstöd på dagens teaterlektion.

När Tedenby kom var jag helt... freaked out.

Efter att alla hade fått ta emot ljublet så sjöngs det lite låtar. Alla spelarna gick fram längst fram på scenen och "dansade" och hela publiken sjöng med och dansade de också. Det sprutade guldkonfetti. Jag var helt crazy och allt var helt underbart!! Jag kommer alltid att förknippa denhär låten med guldfirandet, eftersom att det var den vi sjöng innan det var slut:

We are the champions

Jaha, sedan började folk att försvinna iväg. Men jag ville inte lämna!! Jag ville inte att det skulle vara slut, inte redan. Vi stannade kvar och kollade på när spelarna hoppade in i bussen. Försökte vinka till Petersson (#40) och när Johanna också hjälpte till att vinka så vinkade han tillbaks (och gav slängkyssar). Jag vinkade säkert tio gånger...
Bussen startade och de var borta.

Helt underbart var det. Särskilt under "we are the champions". Åh<3


från kortegen:

fiiiint!



Ullström


Teden


Almqvist


Sundh


Liv


Davidsson x)


Lance


Folk + Zusanna i regnhatt :D


vackert


guldhjärtarna!




galet som sagt. jag nere i högra hörnet.


Sedan åkte jag och pappa hem till mormor & morfar där vi åt blåbär och såg inspelningen från firandet som de visade på lokal/amatör-TV. <3
På hemvägen åkte vi förbi Harry's och spelarna var förmodligen därinne!

Kommentarer
♥ matilda

haha du gillar hockey va ;) ?

2010-05-06 @ 20:42:19
URL: http://apieceofsthlm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din E-post:

Din Blogg: (om du har)

Det du vill säga:

Trackback
RSS 2.0