Efter första skoldagen:
En faktabok om vampyrer, 3 bra block & en grön pärm rikare.
Uppe i vänster hörn finns mitt schema och den numera pimpade loggboken.


Yeah, akademibokhandeln hade rea. Jag fick inte gå dit, men gjorde så ändå.
Bokomslag, självhäftande plast, två pennor, stift, böcker för 50kr/st.
Och så fast eyeliner.


Jaha, vad ska man säga?
Everything's back to normal?

Nej, det funkar inte. För allt är inte som innan. Inte alls som innan. Jag är inte helt samma person som innan sommarlovet. Jag har varit med om upplevelser som har fått mig att börja tänka på nya sätt, i nya banor.
Man är aldrig samma person efter sommaren.

So everything isn't back to where they were. Men nästan. Trots att denna veckan har bestått utav återförening med klassen, religion, sovmorgonar, awesome ny natur-lärare, (kanske) för sena kvällar, nya ämnen, dataförbud, nya böcker, intruduktioner i oändlighet, bra schema, krångel med schemat och andra liknande nu-börjar-läsåret-lite-soft-och-det-är-väl-kul-saker, trots det så kan jag inte hjälpa att jag känner ångesten komma krypande. Efter fyra dagar i skolan har jag kommit in i rutinerna. Efter endast EN vecka är jag fast i ett två månader långt mönster av upprepning vecka för vecka.

Just nu tänker jag bara "ska det vara såhär?". Är det meningen att det ska var så när man går i skolan? Ska man gå runt där med samma människor dag för dag, gå på samma lektioner vecka för vecka?
Det känns helt fel. Fel att leva ett så platt liv.

---

Samtidigt hör jag broder Maxime's ord inom mig:
"Varje dag är en gåva. Varje dag är första dagen i resten av ditt liv".

Zusanna vill göra trevliga Wild'n'Crazy grejer.
Om någon vill hänga på är det bara att ropa.