Värst vad off jag är här, ber om ursäkt för det,
men mitt liv är faktiskt nästan lika fint som bilden.

Jag var i Skåne i helgen. Det var sjukt underbart.
Sol och musikal (Monty Python spamalot) och Malmö folkets park och hv och mello och kladdkaka och träffa Johanna+Agnes och missa sista tåget - och framförallt - hänga med underbaraste.

"500 HV-supportrar fanns på plats i AXA Sports Center och lyfte fram HV71 som kämpade på bra och skapade en hel del chanser i första perioden, men det var mållöst efter 20 minuter.

Tidigt i andra perioden hittade Andreas Falk in till Oscar Sundh som gav HV71 ledningen med 0-1. Resten av perioden fick HV71 tillbringa massor av tid i utvisningsbåset och Södertälje fick dessutom spela fem mot tre i över en minut. Andreas Andersson, som vaktade HV-kassen ikväll, gjorde en otrolig insats i mål.
- Vi får tacka "Ante" för att det fortfarande står 1-0 till oss. Fortsätter vi så här kommer vi att torska, sa målskytten Sundh i Canal+.

Södertälje kvitterade i power play, men var tvingade att vinna matchen för att undvika kvalseriespel och plockade ut målvakten i slutminuten. Med sju sekunder kvar skickade Johan Davidsson in pucken i öppen kasse, vilket innebar 2-1 och seger för HV71.

Både HV71, Färjestad och Skellefteå slutade på 96 poäng, men HV71 vinner serien tack vare bättre målskillnad." hv71.se

Jag borde göra mina stuidier nu, självklart borde jag det. Men det känns halvt hopplöst när jag redan vet att jag kommer att få mina livs sämsta betyg iår! Inte för att jag har varit ovanligt dålig iår, men jag har ganska många ämnen som jag kallar "vg-ämnen", dvs ämnen som jag vet att det är omöjligt för mig att få bra betyg i. Till de ämnena hör engelska, gympa, teater och nu även franska. Att franskan har blivit ett "vg-ämne" för mig känns som ett sjukt nedelag, för att försvar mig själv skyller jag på våran konstiga lärare som inte förstår mig, på att nivån har blivit högre och på att jag inte är någon språkmänniska. Visst klarar jag av att lära mig språk, men det är svårt och faller inte naturligt för mig.

Nog för att jag vet att jag inte borde klaga, men i förhållande till mina mål på mig själv och omvärldens krav på mig, så är jag riktigt rädd för att se slutbetygen i juni. Det kommer bli pinsamt.

oj vad jag har varit fast i samhällets mönster, men snart är det slut!
hör vad jag säger, snart är det slut med att passa in.
om fem månader är jag fri!

(och om en vecka är jag lyckligast lyckligast lyckligast)