Världens bästa juldikt & världens bästa julsång:

Midvinternattens sköld är hård,
tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter;
snart han i eget blod flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

På trappan står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar;
En stackars nisse på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.

Många springor stugan har,
genom dessa sju nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Rester från tomteland,
suger kisse bort från tand.

Sex små nissar mot bordet ila,
och snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
han tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Fem små tomtar nu i iver,
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen, stackars saten,
rinner ut bland sillsalaten.

Fyra små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ned på den en av dem hoppar,
men för det, den ej stoppar - - -
I tak, på golv, i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Två små nissar sig i granen svingar,
bland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
- snart han står i ljusan låga!
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Husbonn stiger upp i natten,
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jävla tomte finns kvar.