Åh. Inatt drömde jag för första gången om min soulmate.
Det var den finaste drömmen jag någonsin har haft.



Jag var på stranden. Vi bodde tydligen i närheten. Jag simmade lite och satte mig sedan på bryggan med benen dinglande över vattnet. Helt plötsligt hoppade han i. Mitt undermedvetna såg det direkt, att det här var han. Jag följde honom med blicken när han simmade omkring framför mig. Jag ville att han skulle vända på huvudet så att jag kunde se ansiktet. Och så gjorde han det. Wow.
Han var det finaste någonsin.

Vi kramades i vattnet och vi simmade. Ville inte släppa taget om varandra. Och det var obeskrivbart. Efter ett tag hade jag simmat färdigt, men han skulle simma två varv till. Så vi kramades lite extra, sedan gick jag upp på sranden för att leta upp min familj. Det blåste och var lite kallt. Jag hittade familjen och lade mig på min handduk en stund. Saknade honom redan otroligt mycket. Saknaden kändes som ett hål i mig och jag ville bara ha honom nära. Efter en kvart hade han simmat färdigt. Jag ställde mig upp och solen sken. Han stod borta vid stranden. Jag började springa. Han också. I mitten möttes vi. Kramades i en evighet. Ilningar av värme och kärlek genom kroppen. Bästa känslan.

Jag längtar efter honom så det gör ont,
men vet inte vem han är, hur han ser ut eller vart han finns.